I'm wasting time.
Igår sov jag över hos Lykke. Idag har vi bakat muffins och kollat på Pelle Svanslös. Bara legat i sängen. Helgerna går för fort och imorgon är det skola igen. Imorgon är det första september. Det känns både bra och dåligt. September betyder att hösten är på väg och det är bra, jag vill ha hösten. Det är en månad närmare jul och det är ju också fint. Men ändå så ska det inte gå så här fort allting, jag hinner inte med. Förkyld är jag fortfarande och äcklig känner jag mig också. Det blir så när man har legat i sängen hela dagen. Jag behöver en ny jacka och jag har spanskaläxa att göra. Allting känns ganska jobbigt. Nu ska jag duscha. Tror jag. Fast jag fastnar väl här som vanligt. Framför min nästan ofungerande dator.
The eyes rest in the sky.
Förkylningen blir inte bättre. Bara värre. Nu dricker jag iallafall vatten med ett långt rosa sugrör och lyssnar på The plan. Fast vattnet är slut nu. Jag vill ha päron men dom är också slut. Vi får väl hoppas att jag mår bättre imorgon för jag orkar inte missa skolan. Det blir bara jobbigt. Varför ska jag bli såhär förkyld precis i början av terminen? Usch. Det här var mitt andra inlägg för idag och det var ett onödigt inlägg som jag inte riktigt vet varför jag skrev.
Och många är för små för att ens orka ta sig upp på tå.
Hej. Jag håller nog på att dö. Så känns det iallafall. Jag är jätteförkyld, har ont i halsen och jag kallsvettas. Idag hade vi AL-dag och jag fattar inte varför jag gick dit. Jag kunde ha stannat hemma. På AL-dagarna tävlar man mot massa andra klasser och ska göra massa konstiga uppgifter. Kul. Jag, Lisa och Lykke fick iallafall göra en fin sång om matteusskolan. Vi var bäst. Våran klass vann hela tävlingen och nu har vi pressentkort i uppis. Haha. Jag har ätit massa tabletter men ingenting hjälper. Jag dör nog inatt. Farväl i så fall. Vi ses i himlen. Om jag inte har varit elak och kommer till helvetet. Men då vet jag iallafall vem jag träffar där.
Foggy days were fine days.
Hej. Skoldagen var lång och ja, ointressant. Som vanligt. Jag har ont i min hals och har precis druckit en stor kopp te. Livet är meningslöst men helt okej. Jag vill ha tillbaka igår. Den stunden. När vi pratade med Guden. Och åh vad jag bara vill berätta vem han är och varenda liten detalj om igår. Men det kan jag inte. Nu ska jag försöka skriva några fyndiga rader i mitt tomatarbete. Om det nu finns något fyndigt att skriva om tomater. Antagligen inte.
Hjärtat gör mig blind.
Herregud. Idag. Vi träffade Guden igen, och vi pratade med honom. Guden. Jag nämner inte namnet på honom men han var världens finaste. Sötaste. Bästa. Jag dog. Jag dör. Jag är död. Alltså, jag vet inte vad jag ska säga men det var så fint. Och jag vill egentligen berätta vem det var men jag kan inte. Och jag kan knappt förstå att det här är sant, och jag minns nästan ingenting. Förutom att jag inte fick fram ett ord och leendet. Leendet på Guden. Så fint. Och vinkningen. Jag älskar honom. Fast just nu känner jag mig ganska tom. Och jag kommer nog aldrig bli normal igen. Ingen som läser det här, ( om någon nu gör det min blogg är nog världens mest olästa blogg ) förutom dom som var med kan förstå vad jag pratar om, vem jag pratar om, och varför det här typ förändrar mitt liv. Men ja. Så är det. Om jag någon gång hör någon säga något ont om denna människa kommer jag nog mörda den personen. Men nu ska jag sluta skriva om Guden. En annan trevlig sak som hände idag var att vi gick bakom Markus Krunegård. Hans hår är så sött. Fin är han. Och ja, Guden också. Glömde jag säga det kanske? Imorgon har vi äckelgympa. Dö. Nu tar jag farväl av mitt särinlägg. Farväl käre särinlägg!
Du sätter höstsolen i eld.
Hej. Skolan är tråkig. Min huvudvärk finns med mig hela tiden och gör allting värre. Och min klass är jobbig. Nu har jag försökt komma igång med mitt arbete vi ska göra i hemkunskapen om grönsaker. Öhm.. Jag ska jobba om tomater. Kul! Verkligen. Men jag vet inte vad jag ska skriva så det får vänta. Jag vill träffa guden igen. Jag vill slippa jobba om tomater. Jag vill inte ha AL-dag på torsdag. Ge mig ett lov.
Dö Leslie.
Leslie i Behind the mask bor i min garderob. Hemskt!
We can watch us turn to strangers.
Hej. Jag vill ha sommarlovet tillbaka. Nu har jag huvudvärk och lyssnar på musik. Imorgon ska vi till moderna museét med klassen. Partey! Nej, usch jag orkar inte. Jag är trött. Min blogg är tråkig.
Du är tom och jag är tom.
I förrgår: Lyssnade på Lasse som pratade om droger i kungsan.
Igår: Åt gratis bullar och rymde från singing bee.
Idag: Började skolan. Fika. Record hunter.
Jag orkar inte skriva någonting alls. Förutom att jag hatar skolan och vill försvinna från detta land.
Ibland så kan allt verka dött i ögonen på alla jag mött.
Hejsan. Igår kom jag hem från Göteborg. Göteborg var fint. Vi gick runt i staden, kollade i affärer, var på liseberg och fikade på ett ställe med gigantiska bullar. Tänkte lägga in lite bilder men jag hittar inte min kamerasladd. Alltid är det någonting som är borta.
Idag har jag klippt mig. Ganska kort är det. Det är skönt, jag gillar att ha kort hår. Sen träffade jag Fanny. Vi var på Söder och köpte kläder. Sen gick vi och fikade på string. Sen var det tänkt att jag skulle städa. Men det gjorde jag såklart inte. När jag kom hem fick jag så himla ont i huvudet att jag knappt kunde ställa mig upp. Nu börjar det gå över lite men jag orkar inte städa. Jag kan knappt ta mig fram på mitt golv för att det är så stökigt. Men det får vara så. Eh. Typ. Eller nått.
Kokhett te & letande efter nycklar.
Min kropp har precis ungefär bränts upp efter en tippning av tekoppen med kokhett te som olycktligtvis råkade komma precis på kroppen. Och teet var äckligt. Det smakade ingenting. Annars är allt bra. Nästan. Jag letar efter mina hemnycklar till stan som verkar vara spårlöst försvunna. Varför är det omöjligt att hålla reda på nycklar? Jag börjar bli förkyld också känner jag. Nu måste jag fortsätta leta efter nycklarna och så måste jag packa lite också. Förresten har jag även slarvat bort en kofta.
It takes two to tango.
Idag har jag & Julia druckit varm choklad med marshmallows och tittat på TV. Nu börjar bilder från Way out west komma upp på bilddagboken och dom gör ont att se. Nu försöker jag packa. Imorgon åker jag hem från landet. På tisdag ska jag, Lisa, Lykke och deras mammor till Göteborg. Vi stannar i två nätter, alltså till torsdag. Känns konstigt att vi ska dit bara några dagar efter Way out west men det var bara då det funkade. Vi ska gå runt i Göteborg och gå på liseberg. Jag är rädd för liseberg. Haha. Det är omöjligt att packa. Allt ska hem. Jag kommer glömma något. Jag hatar att packa. Min dator är segast i världens just nu och snart får jag ett utbrott. Jag vill ha te.
Some are week and some are strong.
Oh this town kills you when you are young.
Nu är det över. Broder Daniel finns inte längre. Och gud vad konstigt det känns. Och fel. Så otroligt fel. Kvällen igår var jobbig, ledsam, hemsk, gråtig, skakig men iallafall inte ensam. Vi var ganska många sörjande BD fans som hade emoparty på msn. Tack till er, ni räddade min kväll. Ett fint samtal från Caroline och Lollo fick jag också. Så lite BD fick jag höra. Fint var det. Jag ville bara teleportera mig till Göteborg. Till Way out west. Till världens bästa Broder Daniel.
Idag var det ett två timmar långt radioprogram om Broder Daniel på p3. Så underbart fint var det. Men det gjorde ont också. Idag spelade ju Håkan på Way out west och jag skulle gärna teleporterat mig dit också. Två fina telefonsamtal fick jag därifrån. Tro och tvivel och Nu kan du få mig så lätt. Vackert var det. Vackrast.
Jag ville bara fly från mig själv, skära bort min otillräcklighet.
Våfflor, kaffe, promenad, huvudvärk och En fin vän får beskriva min dag. På kvällen kom Julia hit och vi dansade i spöregnet. Regn är det mysigaste som finns. Sen gick vi in och drack te och lyssnade på musik. Nu har hon gått och alla emotankar har kommit igen. Om Broder Daniel. Jag får panik. Jag vill bara på något sätt ta mig dit. Men jag vet att det inte går. Och jag spyr snart. Jag vill bara kräkas. Allting känns helt meningslöst. Alla är där. Inte jag. Jag vill bara åka till västerbron och hoppa. Det vrider sig i magen när jag tänker på det jag missar. Jag kommer inte klara av morgondagen. Och den här natten.
It's a cruel town, if you fall you stay down.
Hejsan. Här sitter jag och är emo. Jag kan inte fatta att jag missar Broder Daniels sista konsert någonsin. Men det gör jag. Och varje gång jag tänker på det mår jag illa och det känns som att jag ska kräkas. Nu har jag en jobbig fluga som surrar runt precis vid mitt huvud. Flugor är bland det mest irriterande jag vet. Dom är precis vid öronen och surrar precis när man ska sova. Och dom är omöjliga att få tag på också, är det en fluga i rummet får jag ägna natten åt att springa runt med en flugsmälla i handen och se galen ut.Idag har jag haft ont i huvudet hela dagen men det börjar släppa nu. Jag och Julia har varit hemma hos henne och spelat kinaschack, druckit te och läst gamla tidningar.
Det här var ett konstigt inlägg om mitt emoliv och flugor. Eh.
Nu ska jag äta oreos, lyssna på Broder Daniel i min stereo och fortsätta vara emo.
Och det krävs en idiot som jag för att sumpa nåt sånt här.
Hej. Bloggen och jag är ingen kärlekshistoria precis och därför har jag övergivit den ett tag. Min blogg är oläst, ointressant och obra. Men iallafall så färgade jag håret igår. Lite mörkare blev det. Idag har det varit mysigt väder. Höstväder. Det betyder te och sockor. Och det är mysigt. Mitt hår har växt över sommaren och är fult och jag vill klippa mig. Snart är det Way out west vilket för min del betyder självmord eftersom att jag inte ska dit. Usch, jag orkar inte tänka på det. Nu är det också mindre än två veckor kvar tills skolan börjar och det orkar jag inte heller tänka på. Jag är ganska orklös. Fast jag tror inte ens det är ett ord.
Men dricka te orkar jag så det ska jag göra nu. Pussar.
