Den underligaste av saker när man träffar någon som slår i samma takt

Har precis kommit hem från att ha varit ute med Lollo. Gått runt och pratat typ. Vi har konstaterat att Vasastan verkligen är dött, även om det inte är någon nyhet. Nu är jag kall om händer och fötter och jättetrött. Mår illa också samtidigt som jag är hungrig. Igår träffade vi Lasse en stund. Fint, oja. Fast vi var nog mest tråkiga och osociala. Men det var kallt. Det blir förhoppningsvis Arvika 09 och det gör mig till happi flicka. Evigheter kvar typ men ja, bra med saker att se fram emot. Livsmål typ. Osammanhängade inlägg men jag är trött, som sagt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0